Eva Dahlgren og det indre språket.

Eva Dahlgrens karriere behøver jeg ikke liste opp, den er kun et tastetrykk unna for den som har interesse. Hun påminner meg om disse mange sangerne som muligens ikke ser seg selv som diktere, men som i sitt utvidede uttrykk ofte er det likevel. Å lytte til Eva Dahlgrens sanger har ofte vært like utbytterikt som å lese dikt, og en sterk inspirasjon for skriving.


Jag ska ut och leta guld
Men inte sån't som glimmar här
Jag ska finna mej en skatt
Och öppna en affär
Där ska jag sälja kärlek
Till alla som vill ha
Och dom ska få betala
Med sån't som jag vill ha


Tekstene, stemningen, den melankolske, det innovervendte, bankende, ofte kjærlighetsfylte, andre ganger med et større alvor, på grensen til harme, som en neddempet aggresjon, alt dette og mer til, gjør noe med meg, og er det hun omtaler som det indre språket, ordene, og musikken som kler dem, ofte i mørke farger, men også i blått, og av og til i hele regnbuen.





Opp gjennom årene har jeg lurt på om jeg er den eneste mannen som er opptatt av Eva Dahlgren, altså om hun er en kvinnegreie, har nevnt henne hit og dit, men aldri, til dags dato hørt noen mann trekke navnet hennes opp av sin musikkhatt, eller for den saks skyld, lyrikkhatt.





Så har jeg tenkt at det er mange menn på konsertene hennes, og at når hun formidler noe fra innerst i sjelen, er det også innerst i sjelen det treffer, de beslektede, og dermed lander materialet på en planet langt unna det dagligdagse, og blir der, i enda et nytt lønnkammer, uten å bli snakket om i hytt og P.







Eva Dahlgren kan være så mørk hun bare vil, jeg blir løftet av å høre henne, båret innover i meg selv.


Det finns så många människor
Som inte äger nå't
Men ändå har så mycket
Som dom vill ge bort
Dom ska få handla gratis
Ett sätt att visa sympati
Men så finns det dom med skavsår i händerna
Men dom struntar jag i


Vårt første møte: Jeg bodde på en knøttliten hybel, akkurat ferdig med militæret, kjæresten min var ikke kjæresten min lenger, jeg satt med Lp-plata Born to run (Springsteen) i fanget og prøvde å oversette tittellåten til norsk, tenkte at den hadde noe å tilføre i den situasjonen jeg var i: Melankolsk med stor M. Opprådd med stor O. Forbannet full av energi og vilje, med stor E og V.  Akkurat da snakket Harald Are Lund om denne plata:





Det handlet om Guldgrävarsång, lydbildet, stemmen, og for meg, noe annet som bestandig har vært tiltrekkende; det at jeg ikke umiddelbart forstår hva jeg får.


Jag ska ut och leta frihet
Men inte så'n man köper här
Jag ska frita min sinnen
Och bygga mej en bro som bär mej
Över haven
Till nå't annat land
Där ska jag kyssa mina bröder och systrar
Och vi ska älska varann


Dette var den tida da sanger jeg reagerte på i radioen straks resulterte i en bytur for å få fatt på plata, få den med hjem, snu og vende på den, høre alt, lese hvert påtrykte ord, og hvis jeg var så heldig å finne et teksthefte, eller tekstene trykt på innercoveret, hadde jeg meg snart, uten å tenke over det, min egen poesikveld. Men jeg hørte hvert ord.


Jag ska ut och leta drömmar
Till mitt nya jag
Jag har delat upp i högar
Dåligt och bra
Jag pussar på det onda
Och älskar allting som är gott
Och jag har blivit till en helhet
Av de gåvor jag fått







Den teksten som har betydd mest for meg er Ängeln i rummet , som begynner sånn: 


Det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej


Jeg har kjent at den bringer meg nært hvem Eva Dahlgren er, og har vært, og hvorfor hun leverer det hun gjør. Det kan være det å lete etter seg selv, men enda ikke ha forstått hvor landet ligger. Økende bevisstgjøring med forankring i det mysteriet ethvert menneske er. For vi er alle forskjellige, men ikke engang vårt innerste er støpt i sement.

Det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej


Selvbildene våre, og det mer vi er, som vi ikke deler med så mange, kanskje ingen, eller det mer noen andre er, som vi dras imot, kanskje uten at de vet det, og kanskje uten at vi selv har skjønt at det er det som skjer. Det kan også være at vi har et sterkt lys i oss, en god flamme, som behøver mer rom, mer luft. Det kan være viktigheten av å snakke seg selv til rette, for å få det bedre i livet. Og lytte.

Det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och du såg att jag log
men när hon andas på mej
är det för att jag ska komma
och värma dej


Det kan være at man er kvinne som enda ikke vet at man leter etter kjærligheten fra sitt eget kjønn, og håper å bli funnet. Bli sett. Jeg vet ikke. Kanskje handler den kort sagt om det å bli inspirert. I denne teksten er hun uansett en dikter for meg. 

Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas
jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser

Og det er ingen hemmelighet at hun er opptatt av poesi. Hun har også skrevet bøker, men igjen, jeg har ikke tenkt å liste opp, vil bare ha slått fast, for hva det er verdt, at Eva Dahlgren har et rom her, hos meg, i likhet med engelen i hennes eget rom, og det kjennes nesten som en lykke. Men av og til er lykke et spark i magen:





Da hun fikk Evert Taube-prisen i 2012 uttalte hun dette: "Jag är uppvuxen med Evert Taubes musik och poesi. Om Beatles var mitt medvetna val så var Taube själva syret." Men det har vært flere:




Men igjen: Er Eva Dahlgren poet? Det er kanskje ikke så viktig hva man kaller det. Men noen har forsket.


http://www.helsinki.fi/lehdet/uh/301a.htm
http://svenska.yle.fi/artikel/2015/03/02/att-skapa-eva-Dahlgren








Hun fyller 55 i år. Jeg har mye å takke henne for.
Kanskje gjelder det mange av oss.